Detta ska jag ha en eloge för. Eller vi, rättare sagt! Angelica kom hit typ inte lång stund efter att jag kom hem från skolan och sedan har vi suttit och grubblat och bytt tankar om Eklund... Det var väldigt svårt för oss båda att finna fokus, att koncentrera oss på det vi verkligen skulle göra men vi kom igenom det hela tillslut. Berättade för henne om min downperiod och jag är tydligen inte ensam. De här böckerna gör oss alldeles matt. Inte för att jag vet hur det riktigt känns att vara utbränd men imorse var känslan min att det kändes som att gå in i väggen. De där tankarna försvann som tur var när jag jobbade. Men kom ju fort tillbaka när jag åkte hem... Frågan är hur länge detta ska sitta i? Hela terminen? Eller är jag bara nere i en grop som jag håller på att klättra upp för? Framtiden får utvisa det hela. Men jag vill inte vara där jag är just nu. Det vet jag i alla fall.   

Just perfect...Att min dag började så jävulskt bra... Jag var totalt nere i morse också, precis som igår innan jag gick och lade mig... Så less på allting när jag satt i bilen på väg ut till skolan i Fagervik. Inte nog med det höll en kärring på att krocka med mig också. Idiot!!! Körde ut rakt framför mig trots att HON hade väjningsplikt. Jäkligt tur för henne att jag var snabb på bromsen trots att jag var så trött och allmänt deprimerad. Snälla kan inte bara någon få mig på bättre humör. Jag måste komma ifrån alla dessa kursböcker, umgås med någon för annars kommer jag inte vara en rolig människa, varken imorrn eller till helgen.