Kl. 16 var det ju dags att möta upp Per efter 15 år för att sedan gå och käka middag på någon restaurang. Blev Tandoori House. Helt ok mat med trevligt sällskap. Var lite svårt att vänja sig vid göteborgskan (eller hur man nu stavar det?) så hörde inte vissa ord ha sade. ;) Men det löste sig ju ändå. Skjutsade sedan hem honom och själv åkte jag också hem och målade den sista dörren för sista gången. Jag påbörjade sedan en omstrukturering i mina garderober (kan det vara tredje gången för i år?) och det tog ju sin lilla tid. Klockan blev 21 innan jag var klar. Mallie kom hem från utlandet vid 3 i natt och eftersom jag inte pratat med henne i telefon på länge så ringde jag till min älskling, min soulmate. ;) Hon surrade och jag surrade, men fan jag tror nog att jag surrade mest? Nu när jag tänker efter. Är jag verkligen så surrig? Vill ju inte tro det... Nog hittar vi saker att prata om i alla fall, det gör vi alltid. Och det som är så skönt med Mallie är ju att man kan prata om allt med henne, och för det mesta vill hon ju veta så mycket som möjligt också. ;) Den lilla nyfikna saken. :P Jag skrev nog det i bloggen igår, att jag knappt märkt att hon varit borta en vecka. Men nu idag när jag liksom insåg att hon var hemma och har pratat med henne så inser jag verkligen hur mycket jag saknar henne nu. Så det börjar faktiskt bli dags att komma och hälsa på mig och Jonna nu, hör du det?! ;) Två månader har snart gått sedan jag såg skymten av Mallie sist. =( Kl. 22la vi på för att hon skulle sova men det fortsatte på msn, jag var bara tvungen att skicka en bild till henne som jag gjort i samma program som Alex Schulman länkade till häromdagen. Sidan hittar ni här. Malin kunde inte låta bli så hon provade hon också, även Sossan testade. Och vi garvade så tårarna bara rann. Det var den roligaste kvällen på mycket länge. =) Lättroad kan man ju också kalla det. 

Hösten kryper på allt närmare och nu har jag ju även insett att det är dags att byta ut vår/sommargardinerna till höst/vintergardiner. Undra när man ska ta tag i det. Det innebär ju alltid strykning och det är ju som ni alla vet väldigt jobbigt...

Såhär ligger det till... För bra precis ett år sedan, men för att vara exakt, den 10 september 2006, i Motala, blev jag kallad för Muz (uttalas Muss) första gången och det namnet har sedan dess följt med. Många undrar säkert hur detta namn kom upp, för det finns ju inget logiskt med att jag kallas som jag gör. Inte om man ska dra paralleller till mitt riktiga namn, som för övrigt är Susann. Kanske inte alla visste här? Det är sällan någon av mina vänner som kallar mig det, typ bara min närmaste familj. Jonna blir rent utsagt nästan förvånad och skrattar åt mig när hon ringer från jobbtelefonen till mig. Så fort någon ringer och jag inte känner igen numret svarar jag just "Susann". Men nu för att återgå till storyn om "Muz".

Så här var det: Det var den 10 sept 2006, som jag skrev ovan, en söndag. Jag och Mallie hade varit ut på lördagen i Motala på Harrys för att vara exakt. På söndagen pratade Mallie med Sossan, ni vet den där vanliga uppdateringen som sker tjejer emellan när man varit ut o.s.v I något sammanhang så kom i alla fall mitt namn upp, eller det var ju meningen att det skulle komma upp. Men Mallie sade fel så istället för Suz (Suss) som hon säger till mig i vanliga fall, slinker ordet "Muz" ut ur hennes mun. Och sedan dess är det ännu ett av mina redan tiotal smeknamn. Det roliga som hände sedan var att jag, Jonna och Mallie åkte en sväng till Linköping på shoppingtur. Om jag inte minns fel mötte vi också upp Elin där, en kompis till Jonna och Mallie och även samma Elin som jag och Mallie festade med under lördagen. Vi strosade runt på diverse affärer, en av dem var Åhlens. Vad tror ni inte Mallie hittar då? Jo hon hittar sådana där bokstäver som vissa köper till sina barn och sätter upp på dörrarna till deras rum eller liknande. Det hela slutar med att Mallie köper bokstäverna M, U och Z till mig. Får dem som en liten present och blir tvungen att sätta upp dem på min sovrumsdörr och tvingad till att ha dem kvar på dörren till Mallie och Jonna skulle komma till mig nästa gång. Så på min sovrumsdörr satt "Muz" ett bra tag men nu är de nedtagna och ligger istället i en låda i köket. Det var historien om "Muz" det.

...och jag har inte ens någon anledning till det egentligen. Inget seminarium att läsa till. Jag gör det nog mest av tristess i väntan på att färgen på dörren ska torka till så att den kan målas igen. Sedan ska jag göra mig i ordning och åka till stan för att träffa Per. Men nu ska jag äta bulle. :P