En av mina, av mig, "hatade" naturläkemedel är slut, eller tar slut imorrn, så jag tänkte att jag skulle vara duktig och fara och köpa en burk till idag innan träningen. Vad får jag för den ansträngningen och de 2 kronorna jag lade i parkeringsautomaten för att springa in dit? Ingenting! När jag kommer fram till dörren står det att det är stängt mån-ons vecka 8, de enda dagar på hela veckan de har öppet. Så nu får jag helt enkelt strunta i att äta några immunförsvarshöjande tabletter fram till måndag. Eller nä, finns ju inte en chans på hela jorden att jag kommer hinna köpa några tabletter under hela nästa vecka för jag börjar ju skolan 8 varje morgon tror jag. Crap!

Träningen gick åtminstone bra. Körde efter mitt program, blev axlar, armar och mage idag. Imorrn ser det ut att bli lite dåligt med träning, om jag inte tar en löptur efter att Angelica och jag diskuterat kursboken. Det måste jag nog göra för jag skippade ju det igår efter jobbet, p.g.a ren lathet. :P      

Pedagogik GR (A), Idrott och hälsa 9-13 år, 30 hp
Education A, Physical Education and health, 9-13 year

Breddkurs. Kursen syftar till att du ska förvärva en helhetssyn på idrottsämnets innehåll och arbetsformer samt skaffa dig insikt om idrott och lek som medel att befrämja elevens möjlighet att utveckla en positiv självbild, liksom samhörighet, glädje och gemenskap. Kursen kan dels väljas som en specialisering inom lärarutbildningen och dels läsas som fristående kurs för redan verksamma inom berörda arbetsområden.

När jag är färdig med min lärarutbildning och har möjlighet att ta ut min examen, och kanske fortfarande inte fått något jobb, så kommer jag troligen eller snarare med all säkerhet, att läsa ännu en kurs. Och den ovan är den jag har planer på att läsa i nuläget. Vad tror ni om det??

Jag kan tänka mig att ni nu tycker att jag är en väldigt konstig människa, visserligen är jag inte helt normal heller, men att jag i inlägget innan skriver om hur skolless jag är och hela faderullan, och sedan har planer på att läsa ännu mer. Men faktum är ju det att har jag inget jobb, vad ska jag då göra? Jag kan ju inte gå hemma... Då kan jag ju lika gärna bredda min utbildning med idrott, som ju tillhör mina absoluta favoritämnen. :) Det som är skönt då är ju liksom att man inte behöver känna samma press av att klara av kursen, och man kan vicka lite mer. :)

Det var en himla tur jag slutade vid 20 ikväll för när jag kom hem så ringde hon som jag ska vicka istället för på torsdag och fredag och informerade lite om vad som ska hända. Nu ska jag hitta på något skoj att göra på idrotten med ettorna. Vet en grej jag vill köra med dem men måste ju hitta på något mer. :P

Guuud vad jag längtar tillbaka till de där två veckorna jag var helt ledig från skolarbete. De var helt galet underbara på alla sätt och vis. Jag kunde umgås med mina vänner mer än vad jag gjort på evigheter. Just nu känner jag mig bara som världens tråkigaste människa, verkligen! För varför skulle annars min kära kusin säga att jag inte har något liv? Visseligen gör jag ju något åt, eller snarare säkrar, mitt framtida liv. Men just nu känns det som att det inte är mycket till tröst. Jag har lovat alldeles för många att t.ex ta en fika med, eller se film med... Men sedan när jag ska få tid till det, det är en annan fråga. Det är ALLTID något på schemat och när man väl inte själv är upptagen (väldigt sällan) så är vanligtvis alla andra det istället. Är nog första gången sedan jag började plugga på lärarutbildningen som jag börjar känna mig skolless. Faktiskt. Man har spenderat 14½ år av sitt liv i skolbänken, hur tragiskt är inte det då? Hjälp mig ur detta, få mig på bra humör igen, så att jag kan hoppa över från denna mörka sida till den ljusa sidan av livet då bara allt är som man själv vill ha det. Jag behöver verkligen en spark i arslet nu, någon som pushar på mig. Så att jag åtefår energin igen...

Ibland önskar man att det bara var skönlitteratur man läste. Bara för att jag hatar det här artikelkompendiet så ska jag börja varva den läsningen med en annan bok som ska vara jäkligt intressant och rätt rolig. För annars har jag stupat redan innan jag kommit i mål. Jag har sovit en timme på soffan men det kändes som att det var helt onödigt för jag är fortfarande lika trött. Jag får väl fortsätta med att droga ner mig i dextrosol eller något...

Jag bör egentligen ligga i sängen och sova vid det här laget men istället för att borsta tänderna blev det kvällis och ytterligare några vakna minuter... Pratade med "Perfah" idag och blev bjuden på hans inflyttningsfest, från en studenthåla till en annan... Den skulle han i alla fall ha i mars så vi får väl se vilken helg han väljer. Med all sannolikhet är jag definitivt på Kent-konsert den 8:e med födelsedagsbarnet Jonna som fyller hela 25 år, fredagen veckan därpå fyller vårt lilla "yrväder" Emz år, passa förresten på att besöka hennes blogg nu så att gumman får sina efterlängtade besökare. :) Den finner ni här, liksom på en länk lite längre ned på sidan. Nu ska jag totalsoooova!

Jag får alltid tårar i ögonen när jag tittar på den här filmen som jag spelade in på min lillkille Gizmo när han var ca 10 veckor gammal och fått bada sin första gång, i alla fall i min närvaro. Han var verkligen mitt allt och jag saknar honom sååå himla mycket... Inte blir saken bättre av att han är sååå fruktansvärt söt!

Idag har det varit full rulle. Men det var grymt segt att komma upp ur sängen imorse. Tänkte kliva upp kl. 8 men hon blev 9.30 innan jag lyckats med att kravla mig upp. Sedan har jag hunnit med att tvätta, jag har läst ut ännu en dålig kursbok och jag tog den där löprundan på cirkus 7 km. Och det gick långt mycket bättre än vad jag över huvud taget kunde tänka mig att det skulle gå. Detta var fjärde rundan för i år, inom en månads tid och jag sprang i snitt en kilometer på under 6 minuter. 1½ km innan jag var i "mål", då gick det jäkligt tungt men jag repade mig efter den där backen och sista kilometern flöt på riktigt bra trots allt.

Nu har jag nyss kommit hem från affären, köpt lite bananas och lite andra stuffs. Blev som vanligt kvar där 20 minuter längre än vad en normal människa skulle ha blivit. Först surrade jag med Emelie och sedan på vägen i butiken hittade jag Andreas... Blir ju lätt så när man börjar känna alldeles för mycket folk där. :P

Detta är den absolut sötaste bilden man kan tänka sig. Det är min brorsson, tror att han är lite över året gammal (i år blir han 8 år)... Är min morbror och fadder Eero som tagit bilden, tyvärr finns han inte vid liv längre efter mycket tragiska omständigheter. Han tyckte i alla fall mycket om att fotografera...