Ante skjutsade mig till tåget, så söt som han var, och sedan har man suttit på ett tåg i 6 ½ timme och det var såå tråkigt, förutom sista timmen då jag började prata med en tjej som också läser till lärare. Brudarna stod och väntade på mig i Linköping, de fick varsin kram och sedan gick vi till Jonnas bil där jag helt plötsligt fick en julklapp av dem...lite dåligt samvete fick jag allt eftersom jag inte köpt något till dem. I alla fall var det en tavla med en bild på dem som självaste jag knäppt på kräftskivan i Vadstena i augusti. ;) Så nu får vi se var jag ska hänga upp den hemma bara. *huhu* Vi käkade sedan på Max, trodde att jag var hungrig men tydligen var jag inte det. Men fasen vad vi garvade. Insåg sedan när vi kom till Malin att jag nog garvat mer på dessa 2-3 timmar än vad jag garvat på en hel vecka utan deras sällskap. Folk på Max måste ju ha trott att vi var knäppa. =) Det är det som är så speciellt med de här två girlsen, det spelar ingen roll vad man gör, man har roligt oavsett. Om jag jämför när jag umgås med mina kompisar hemma i Sundsvall, som inte har samma humor, har vi aldrig så här roligt. Så...att vi alla tre har samma humor, det är värt guld. Nu ser jag fram emot en fortsatt rolig vecka med en massa garv och annat tok, fylla t.ex ;) Imorrn ska jag gå och träffa Mia, min kusindotter. Det var senast i somras jag såg henne sist. Sen får nog dagmamman Evve ta över mig... *huhu*Out.